Om boken: år / Lilla Trymi gick nerför gatan och rörde knappt på benen. Hans rygg böjde sig under en tung belastning - ett knippe ved. Hans far, en vedhuggare, hade redan dragit sig ifrån Trymi och rusat för att hämta hem ett knippe ved. Plötsligt hörde pojkens öron ljudet av barnröster. Det var inte annorlunda att de bars från gränden av en skarp vind som plötsligt lagt sig. Trymi såg sig omkring och lutade sedan bögen mot husets vägg och han gick in i gränden. Ju djupare Trymi gick dit, desto bättre hördes ljuden av röster, ju rakare hans hållning blev, desto klarare lyste hans bruna ögon..